Efter en del eftertanke har jag bestämt mig för att, på riktigt, sluta blogga här. Det var nästan 2 år sedan jag började blogga här på demilune för första gången.
Det har gett mig jättemycket att skriva om anorexin och ni som läst och kommenterat har varit hur fina och peppande som helst. ♥
Men nu känner jag att det är dags att dundra vidare och lämna det bakom mig, jag behöver en nystart där jag kan skriva om annat än mina mest personliga tankar. Jag behöver få komma bort lite från det sjuka, helt enkelt.
Eftersom många av de som läser/läste den här bloggen kanske var mest intresserade av att läsa om mina tankar angående anorexin, och kampen mot den, känner ni kanske inte för att följa en blogg som handlar mer om mig och sånt jag tycker om, snarare än ätstörningar.
Det är helt okej! :) Jag önskar er stort lycka till och hoppas att ni alla som halkat ner i ätstörningsträsket kommer att lyckas kravla er ur - jag är faktiskt helt säker på att det går att bli FRI och MÅ BRA, om man bara vill och vågar.
Jag hoppas att jag, åtminstone på något litet litet sätt, kunnat få er på positiva tankar med den här bloggen, om så bara för någon sekund.
Era kommentarer har betytt väldigt mycket för mig, som sagt.
Om ni fortfarande vill läsa det jag skriver och se vad som händer mig så får ni gärna följa med till min nya blogg:
Det här är ett utdrag från en bok som handlar om en pojke vars familj består av monster. Stycket är ifrån när hans mamma tröstar pojken, han är nämligen ledsen över att han kommer dö så småningom, han är ju en vanlig människa.
Jag vet inte vad boken heter (ska kolla upp det sen), men jag tycker det var lite fint.
Uäh, skolan är dödlig nu .. Jag är så SKOLTRÖÖÖTT!! Inte så konstigt kanske eftersom det är sista terminen i trean, förmodligen är varenda 93:a spytrött på skolan nu, MEN ÄNDÅÅ... *~HaRd LiFe~*
Sen ligger ju den där framtidsoron och gnager också, liksom under hela sitt liv har man ju liksom haft framtiden relativt planerad - gå i skolan.
Men nu, helt plötsligt, öppnar sig ett stort jävla svart hål av ovisshet och jag känner bara HEEELLLPP I'M NOT READY TO GROW UP YET!!
Vad göra efter studenten? Jobba - öhm, vart då? Vem vill anställa mig? Plugga - visst, men VAD?
Jag vill resa, men för vilka pengar? Jag vill flytta hemifrån, men har jag verkligen råd med det utan fast inkomst?
En tanke jag haft sedan högstadiet är ju att plugga till psykolog, men det är ju så himla svårt att komma in på psykologlinjen ..
Äsch. Screw this. Jag blir en regnhörning à la Lady Rainicorn istället. NYAAHHH!!
Jag älskar Internethumor, typ memes och rage comics, men i såna här fall känner i alla fall jag att det verkligen bara går alldeles för långt.
15-åriga Amanda Cummings från USA tog ett par dagar efter jul livet av sig. Hon hoppade framför en buss och dog till följd av skadorna.
Tydligen så var hon mobbad i skolan, och mådde väldigt dåligt.
Hur som helst. Efter Amandas död så skapade någon en minnessida till henne på Facebook, där folk kunde posta hälsningar till henne och hennes familj.
Efter ett tag började det dock välla in memes med bilder av Amanda som drev med henne på minnessidan , i stil med "Me liek buses!" och "It's ok mummy and daddy, I took the bus to hell, I'm safe now".
Mm, ja, väldigt moget.
Det har visat sig att det var folk från 4chan som låg bakom det, men de bestämde att de skulle låtsas vara från 9gag, så att den sidan skulle få problem. 4chan är ju för övrigt inte känd för att vara den snällaste och mest PK sidan på Internet direkt ..
Här är en printscreen (inte min) av en del av minnessidan samt en del av tråden på 4chan;
Rent spontant känner jag bara att sånt här inte är okej. Man måste få skämta om saker, visst - men i det här fallet är det bara respektlöst. Låt familjen och vännerna få sörja i fred för fan. De går nog igenom tillräckligt just nu, med tanke på att deras dotter, barnbarn, vän, etc uppenbarligen mått så dåligt att hon avslutat sitt eget liv.
Jag förstår inte, var ligger det roliga i att driva med det? Och att lägga upp det på tjejens minnessida så att hennes nära och kära kan se det?
Känner folk som gör sånt sig coola, eller vad handlar det om? Får de respekt? Ser andra upp till dem för att de driver med en död flicka? Sitter de och skrattar och känner sig skitroliga?
Bland det sämsta med lov måste ju vara att det är så sjukt svårt att komma tillbaka in i pluggvanor efter att man degat runt ett par veckor.. grilled cheezus alltså.
Jag sitter i alla fall här och lyssnar på Lana del Ray (obs obs musiktips, lyssna!!) och har försökt skriva lite på pa-boken.. Det är kul men svårt, ibland blir jag frustrerad av vår huvudkaraktär, man bah GET A GRIP LADY.. Fast nä..
Detta måste såklart illustreras med ett par hippa webcambilder:
Nä jag är inte skitledsen, fast det ser så ut..
Jag försökte ta några "gaahh I'm frustrated!!1!"-bilder för att uttrycka mina djupa känslor, men det funkade inte, blev bah skitfult. Så ni får den här finingen istället. TYRA BANKS, HERE I AM, READY FOR TOP MODEL, just look at mah gorgeous smizing!!
Min bästa Lana del Rey-låt just nu: Blue Jeans heter den, och den är jättefin!
nej, nu ska jag hoppa i mina skinnbrallor och sticka till God Smak för en dejt med mina bröder!
Vad gulligt Google var idag! Om Charles Addams, aka mannen bakom karaktärerna i Addams-familjen, fortfarande levde skulle han idag ha fyllt 100 år. Postuma gratulationer!
När jag var och hälsade på min vän Julia för ett tag sen spenderade vi kvällarna på hennes undervåning, framför en enorm projektorduk som var grym att se på film på. Det blev liksom.. mini-bio.
Hur som helst. Av okänd anledning snubblade vi över en skräckfilm vi inte hört talas om tidigare, nämligen "Plague Town". Eftersom den utspelade sig på den irländska landsbygden, och Julia tidigare bott i Irland, tänkte vi att det kunde vara lite kul att se den.
Själva filmen var rätt B. Amerikansk familj som går vilse på den irländska landsbygden och hamnar i en by där det härjar runt en massa missbildade, demoniska barn som tycker om att döda folk. Lite lagom dåliga effekter.
Men. Så, en bit in i filmen, dyker hon upp. ROSEMARY.
Jag har sett mycket skräckfilm och är inte såå himla lättskrämd. Men. Rosemary. Cheezus, sjukt jävla läskig! Kolla ögonen liksom. Vidriga dockögon. Hon var helt psyk. Sa ingenting. Var bara allmänt creepy.
Det blev inte bättre att hon gröpte ur sitt offers huvud och hängde upp honom i ett träd.
Och så var det nytt år! Jag ska försöka komma igång med att blogga nu. Det kanske inte kommer bli jättespännande och intressanta inlägg eller fantastiska foton, men whatevs, det är kul att blogga ju.
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? - Jaa.. många saker! Bland annat så har jag besökt Tyskland och Gran Canaria, varit på krogen, pratat franska med fransmän, övningskört, åkt nattbuss och hängt på EU-parlamentet.
Min kära klass och jag i Strasbourg, och så jag och mina bröder i kungarummet på Strömpis. Ja, fråga mig inte vad jag gör på den nedre bilden, I have no bloody idea
Har du några nyårslöften? - Nej, typ inte. Vara snäll mot mig själv och mot andra! Låter som en bra deal, det kör vi på.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? - En av mina kusiner fick en son, om jag inte minns fel.
Vilka länder besökte du? - Frankrike, Tyskland, och Spanien (ja, Gran Canaria alltså)
Vad önskar du att du gjort mindre? - Bett om ursäkt för vem jag är och vad jag gör hela tiden! Det är okej att göra fel, ibland är det okej att vara fel också liksom. Det är inte jordens undergång för att man skämmer ut sig eller misslyckas.
Sen har jag varit för elak mot mig själv många gånger, och gått miste om möjligheter för att jag inte stått ut med att ge kroppen vad den behöver. Inte okej.
Bästa minnet från 2011? - Vad svååårt. Alla kvällar med Linnéa och Jessica, resorna, Stockholms-besöken.. jag vet inte riktigt.
Bästa köpet? - Hm. Kanske byrån till mitt rum, för den har jättestora lådor där man kan trycka ner allting som ligger och skräpar, vilket gör det väldigt enkelt att städa på rummet. Och så mina skitfula mjukisbyxor à la fjortisstyle från Cubus, de skönaste någonsin.
Vad spenderade du mest pengar på?
Mat, kläder och cola light från cafeterian i skolan, haha.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
- Håll i er, här kommer snuttegullsvaret numero uno, men: mina vänner och min familj. Alltid. Vet inte hur det här året hade slutat om det inte hade varit för dem.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
- Gladare! Åtminstone den andra halvan, och om man jämför med 2010. Siktar på att 2012 ska bli ännu gladare. Wihoo.
Favoritprogram på TV? Favoritserier? - Kollar knappt på TV längre, så jag omformulerar frågan lite. De serier jag älskat i år: Buffy the Vampire Slayer. Åh. Den har funnit en plats i mitt hjärta. The O.C. gav jag slutligen en chans och jag fastnade, riktigt bra faktiskt! The Walking Dead är alltid spännande, och American Horror Story innehåller lite trevlig skräck (yay, skräckserier!!) och är sådär härligt skruvad och konstig. The Big Bang Theory är så sjukt charmig och kul, och Glee är ganska mysig fortfarande. The Secret Circle är en bra ny serie jag börjat kolla på, kul med häxor och magi som omväxling från alla vampyrer.
Ja, jag gillar serier .. hoppas jag inte har glömt någon nu.
Just det, Adventure Time såklart! Bästa tecknade serien på länge, så galet random och fin.
Är det något du saknade 2011 som du vill ha år 2012? - Genuint, äkta välmående, en frisk kropp och ett friskt sinne, kärlek, frihet och äventyr, haha!
Vad ser du mest framemot med år 2012? - Studenten! Och att få resa, hittills är London och Barcelona inplanerat. Jag har ingen aning om vad som händer i höst - om jag ska jobba, plugga eller någonting, så det ska bli spännande att se vart jag hamnar.
Lite bilder från nyår också, YEEYYY!! Först var vi bjudna på middag och förfest hos Eve, det var grymt, men sen drog vi vidare på en fest som (såklart) spårade. Suck. Alltid samma sak när det är hemmafest i den här staden.
Nu mina vänner är det jullov! Tack för det, äntligen (nästan) oändlig tid att bara göra ingenting.
Vår klass åttog oss jobbet att fixa landgångar (ni vet, mackor) till typ alla lärare på skolan idag, så jag har suttit i klassrummet och skurit köttbullar hela dagen, hell to the yeah. Men vi tjänade pengar, så värt ändå!
Ikväll kör vi, min vän Annchristin har äntligen också fyllt 18 så ikväll är vi VIP på Strömpis, Kungarummet here we come! Taggad till tusen faktiskt.
OBS OBS very very important message till alla ni som kan baka! Imorgon tänkte jag överraska familjen med lite hemmagjort julgodis. Om ni har tips på något gott som inte är alltför svårt att göra (jag är rätt kaoz i köket) så pliiizz tipsa mig! Jag kommer inte på nåt bra.
Jag måste säga att gårdagen blev väldigt lyckad! Det var ju min första riktiga utgång och det var fint drag på Strömpis, stötte på en massa folk jag kände igen och dansade så att fötterna blödde.. nästan. De gjorde ont i alla fall!
Förresten så blev jag gift också, Lina friade till mig ca tjugo gånger och jag fick vigselringar i form av jordnötsringar. Mycket tjusigt. Haha, dagen efter-ångest på högsta nivå, att vakna upp gift..
Landade hemma runt tre, då var jag hungrig så jag fixade gröt och lussebulle. Yeah, nattmat för evigt.
Lite herpderpbilder från när vi var hemma hos mig innan:
Från svältkatastrofer till partybilder .. Ja, sjukt vilka kontraster det egentligen finns i världen. Blir ledsen när jag tänker på det.
Jag såg ett inlägg på min fina vän Jessicas blogg som jag tyckte var så sjukt bra.
UNICEF har dragit igång en kampanj där alla vi som bloggar kan hjälpa till med att uppmärksamma svältkatastrofen som faktiskt pågår nu, idag.
Foto: UNICEF
Såhär står det på UNICEFs hemsida:
”Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.
Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.
Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul?Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv."
Jag tycker det är en jättebra grej, och sprider även vidare Jessicas tips om att handla julklappar på den här sidan. Skitbra om man inte vet vad man ska ge till någon som "redan har allt", jag tror jag vet en person som jag ska ge bort en get till. Yeah.
Hey dudes, sitter och käkar frulle och kollar på Adventure Time. Snygga tjejen i morgonfrilla och pyjamas, I know.
Tänkte bara visa livets vintermössa! En nödvändighet, så man kan kriga sig igenom minusgraderna i detta ständigt småkalla land.
Först bah: Tje! En rätt macho mössa à la skogshuggare/björn. Sen, om man tröttnar på den looken ..
.. damdamdaaa! Den kan förvandlas till värsta ryssmössan. 140 % awesome (hehe Putin-humor).
Sen skiter jag i huruvida jag passar i mössa eller inte, screw it, jag vägrar frysa!!
Aja nu ska jag och krigarmössan snart dundra till skolan. Är sjukt taggad idag; ikväll kör vi all in! Förfest med fint folk och sen mot Strömpis för utgång. Kommer förhoppningsvis bli grrrrrrrymt.
